tisdag 1 mars 2011

Om att smygäta mat och fuska med träningen

Det var många av oss som såg Johan Rheborgs rollfigur Fredde i Solsidan smygäta grädde inlåst på toaletten i söndags. Jag tyckte personligen att det var en rolig scen, men samtidigt tragikomisk på något sätt. För jag gissar att det tyvärr finns en del som känner igen sig i Freddes situation.



Jag är helt övertygad om att det finns många som försöker visa upp en fasad där de äter nyttigt och lever hälsosamt, men när de kommer hem och ingen ser dem har de svårt för att stå emot frestelser. Jag vet inte hur vanligt det är att partnern tvingar en att äta nyttigt och träna medan man låtsas som att man gör detta fastän man i själva verket fuskar med träningen och äter onyttigheter i smyg. Jag tror att det är vanligare att man själv bestämmer sig för att vara hälsosammare, men när ingen ser på orkar man inte hålla upp ambitionen.

Det är tråkigt att det ska behöva vara så. Det är tråkigt att vissa känner att de måste smyga med vad de äter eller låtsas som att de tränar fastän de inte gör det. Jag tror att det här beteendet ofta beror på att man sätter upp för höga mål. Man kanske bestämmer sig för att man inte får äta någonting som är onyttigt eller att man ska träna fem gånger i veckan. Plötsligt blir kraven för höga, man orkar inte med att leva upp till dem och börjar då smyga och/eller fuska.

Jag förespråkar starkt en livsstil som är hälsosam och samtidigt balanserad där det finns tillåtelse för att äta även sådant som inte är nyttigt och där man får ta en extra vilodag från träningen om man inte har den normala träningslusten.

Jag hoppas att inslaget i Solsidan kan ha fått några att tänka till. Om man känner igen sig i Freddes beteende hoppas jag att man får sig en tankeställare och bestämmer sig för att vara ärlig mot både sig själv och sin omgivning. Sätt inte ribban för högt! Sätt rimliga mål och pressa dig inte för hårt! Försök att hålla en livsstil med kosthållning och träning som du tror på och som får dig att må bra.

7 kommentarer:

  1. Ditt inlägg fick mig att tänka på en sak som hände min mamma. Hon tränar nästan varje dag, springer, jympar, gymmar, cyklar... Ändå fick hon kommentaren från en kollega "Va, tränar du?", eftersom hon aldrig pratar om träning på jobbet. Kollegorna däremot skryter nästan om hur mycket de tränar. Men jag har en känsla av att de bara försöker upprätthålla en fasad. Mycket snack och liten verkstad med andra ord!

    SvaraRadera
  2. Sanningen som den var för mig var just att våga erkänna att det inte går att fuska eller vara oärlig om du ska ändra din livsstil. Med det menar jag att det är viktigt att vara ärlig mot sig själv, vilket (för mig) var det första steget för att kunna börja på riktigt med nya vanor. Jag tror att det är vanligt att man i sitt huvud tänker sig att man seriöst börjat vara hälsosam men ändå tar den där semlan och EN till och sedan lite godis och ändå undrar VARFÖR man inte går ned i vikt. I slutändan går det inte inte att lura sig själv.

    SvaraRadera
  3. Jeg smygeter inte. Jeg eter. Jeg burde kanksje smygeta :)

    (men dette er er et seriøst tema, absolutt!)

    SvaraRadera
  4. Tina: Typiskt att det är de som antagligen inte tränar som skryter om att de gör det...

    Helena: Jag håller med. Det går inte att lura sig själv. Ärlighet varar längst!!!

    Tid for trening: Så klart att du inte ska smygäta! =) Det är det ju ingen som ska behöva göra!

    SvaraRadera
  5. (Neida, jeg forstår alvaret i temaet, Karin..)

    SvaraRadera
  6. Tid for trening: Det förstår jag att du förstod, Kristin! =)

    SvaraRadera
  7. Kommer du ihåg mitt inlägg "Jag äter också pizza" ?

    Jag tänker som du, Karin, med vad jag stoppar i mig och när. Jag tillåter mig också någon gång att ge utrymme för något extra, vilket jag gärna berättar för mina läsare. Jag vill att de ska förstå att det hela handlar om en balans som får en att må bra i kropp och själ.

    Du beskrev det väldigt bra i din text, Karin! Tack för ett jättebra inlägg.

    M-C

    SvaraRadera